Jag är inte bara politiker, jag spelar amatörteater också. Med betoning på amatör. I Gustavsbergs Scenstudion håller vi på att repeterar en pjäs av Carin Mannheimer, ”Rika barna leka bäst”. Det är en samhällskritisk fars om kris, kvinnor och vår samtid. Premiär är den 15 oktober 2010, håll gärna ögon öppna om den. Titeln leder mig osökt in på det nyligen avklarade bröllopet där en ung man gör en klassresa som heter duga. Från att vara en vanlig ”snubbe” till att bli prins. Det är så grodorna blir gröna av avund. Frågan är bara om han vet vad han gjort? Eller tror han verkligen att en gyminstruktör någonsin kan bli accepterad i ett hov?
Frågan hänger i luften och jag vet av egen erfarenhet hur det kan vara att umgås i överklassen. Kul och intressant kille, är lätt av vara. Och visst är det pittoreskt för dem att umgås med någon ”vanlig” en stund. Tyvärr går sådant över och du kommer aldrig att bli något annat än ”den där” i deras kretsar. Så jag tycker faktiskt synd om karln, som republikan jag är. Vi får väl se hur det går med kungahus och tronföljd i framtiden. Fast nog är det på ytan ett kap att hitta en tjej som erbjuder såväl; ”apa, häst och villa och med en kappsäck full av pengar”, som det heter i visan. Kanske är det bästa sättet att ordna jobb och bostad nu för tiden i gamla Sverige.
Nyspråk ligger också i tiden. På det viset var George Orwell verkligen framsynt i sin bok ”1984”. Med helt nya ord kan verkligheten förvrängas till oigenkännlig het. I Värmdö kommunfullmäktige blir också det allt vanligare. Ta bara kommunalrådet för skolfrågornas omskrivning av att slå sönder en bra stödverksamhet för de mest utsatta eleverna i skolan. Det nämner han som en; ”inkluderingstanke.” Eller när 53 miljoner i besparingar på skolan kallas för; ”anpassningsdel” och den förödande omställningen till ett köp-sälj system för en; ”valfrihetstanke”!
Almedalsveckan bjöd också en del dramatik. Elddopet för (S)-ledaren föll ju väl ut och så blev vi av med ytterligare en skitminister, för att använda nyspråk. Valrörelsen 2010 går in i sin slutspurt och det ska bli spännande. För egen del ska jag göra allt för ett makskifte i Värmdö, landstiget och riksdagen. Det behövs även om inte alla ännu märkt hur farlig väg den nya politiken slagit in på. Enligt undersökningar är tydligen många fortfarande lite rusiga över mer pengar i plånboken och märker inte hur vi i grunden och smygande håller på att idémässigt ändra spelreglerna för umgänget i Sverige. Den enkla lilla frågan om vi ska låta var och en klara sig själv eller om vi ska ta hand om varandra, är nog så viktigt att fundera över när vi lägger röstsedeln i valurnan den 19 september. Det går faktiskt att kombinera enskild frihet med gemensamma läsningar. För det använder jag gärna ordet jämlikhet. Eller som vi säger; alla ska med! Den politiken har inte (M) lyckats erövra, där sätter ideologin tydligen stopp.
fredag 23 juli 2010
fredag 14 maj 2010
Det börjar i skolan
Jag fick ett brev och en knapp från Lärarförbundet i Värmdö. Det som en del i en kampanj inför valet. Temat är: Börja med skolan - så löser sig resten. Av brevet framgår att skolan behöver mer pengar för att bland annat kunna öka antalet lärare och det avslutas med uppmaningen: ”Redogör för hur du vill satsa på skolan...” Och plötsligt passerar mina erfarenheter från skolan genom huvudet.
Minnet av den närmare milen långa skolvägen jag gick varje morgon under de första sex åren i grundskolan, på 1950-talet, kommer över mig. Liksom kärleken till den fösta fröken. Men också svartsjukan när hon gifter sig och lämnar oss. På första skolfotot från 1953 är vi 23 elever. Så visst är det så, många erfarenheter börjar i skolan. Mycket av det har jag också burit med mig i livet och i min politiska gärning.
Visst, läsa, skriva räkna och bocka för lärarna liksom skräcken för överlärarens stenhårda nackgrepp, det lärde jag mig. Men det var inte särskilt bevänt med någon respekt för vad du som enskild elev tyckte eller inflytande över skolarbetet. Betygens bokstäver (det fanns inga siffror på den tiden) i de olika ämnena samt i ordning och uppförande gav tidigt besked om ditt ”värde” (är du lönsam lille vän). Liksom hur förödande den sorteringen kan vara för resten av livet. Vad vill jag då med skolan och hur satsa på den?
För det första delar jag helhjärtat inställning om det börjar med skolan. Får du som elev den uppmuntran och det stöd som stämmer med dina behov är mycket vunnet. Men varför är det inte så? Fattas förmågan, pengarna eller engagemanget? Svaret är inte enkelt. Det visar dagens skolverklighet. Jag tror att den enkla och självklara insikten om att - det börjar i skolan - måste prägla hela inställningen till skolan. Från oss politiker, via lärarprofessionen fram genom föräldrarna för att nå alla elever. Vi måste alla förstå att de förutsättningar vi ger våra barn kommer att prägla hela vårt samhälle, nu och i framtiden. Låt oss pränta in den inställningen i alla sammanhang!
För det andra vill jag verka för bästa möjliga förutsättningar för den skola vi ansvarar för. Hela idén med en så kallad skol- eller elvepeng, leder helt fel. Det systemet fokuserar på kronor per elev istället för kunskaper per elev. Alla människor är olika, därför krävs över tiden olika stöd och förutsättningar under skoltiden. Jag vill därför införa ett ekonomiskt fördelningssystem som tar elevernas kunskaps och resultat som utgångspunkt. Det ska alltid finnas tillräckligt med resurser till alla elever. Ingen ska lämna skolan utan fullgoda kunskaper efter förmåga.
För det tredje ska det vara roligt att gå i skolan. Lust och glädje måste få stort utrymme, såväl när det gäller den fysiska som den sociala skolmiljön. Vi ska visa att vi bryr oss om våra barn genom att ge dem vackra och ändamålsenliga miljöer, engagerade pedagoger och andra vuxna ledare, för deras undervisning, liksom i övrigt skapa ett barnvänligt och välkomnande samhälle för barn och unga.
Hur ska det gå till i Värmdö? Allt handlar om engagemang och intresse. Jag påstår att nuvarande politiska skolledning varken vill eller förmår engagera sig i skolans situation. De har slutat att lyssna och förstå. Den stolliga köp-sälj organisation de infört är förödande för skolan eftersom den trycker bort det självklara politiska ansvaret. Istället blir det makspel mellan olika befattningshavare. Jag tror faktiskt inte att någon i den politiska ledningen har förstått det. Därför är det angeläget att skapa en samsyn och ett engagemang, över de politiska blocken, för våra barns skolgång. Och då behövs något annat än bara kontroller och mätmetoder. Lugn och arbetsro till exempel.
Till sist. Jag vill se ett samspel mellan politik, föräldrar och elever ge lärarna chansen att gör det de är utbildade för – undervisa. Här spelar elevgruppernas storlek och lärartätheten i dessa en betydande roll. Det behövs fler pedagoger, som också får vara det, i skolan. Stätt fokus på undervisning och kunskapsutveckling istället för administration och kontroller.
Minnet av den närmare milen långa skolvägen jag gick varje morgon under de första sex åren i grundskolan, på 1950-talet, kommer över mig. Liksom kärleken till den fösta fröken. Men också svartsjukan när hon gifter sig och lämnar oss. På första skolfotot från 1953 är vi 23 elever. Så visst är det så, många erfarenheter börjar i skolan. Mycket av det har jag också burit med mig i livet och i min politiska gärning.
Visst, läsa, skriva räkna och bocka för lärarna liksom skräcken för överlärarens stenhårda nackgrepp, det lärde jag mig. Men det var inte särskilt bevänt med någon respekt för vad du som enskild elev tyckte eller inflytande över skolarbetet. Betygens bokstäver (det fanns inga siffror på den tiden) i de olika ämnena samt i ordning och uppförande gav tidigt besked om ditt ”värde” (är du lönsam lille vän). Liksom hur förödande den sorteringen kan vara för resten av livet. Vad vill jag då med skolan och hur satsa på den?
För det första delar jag helhjärtat inställning om det börjar med skolan. Får du som elev den uppmuntran och det stöd som stämmer med dina behov är mycket vunnet. Men varför är det inte så? Fattas förmågan, pengarna eller engagemanget? Svaret är inte enkelt. Det visar dagens skolverklighet. Jag tror att den enkla och självklara insikten om att - det börjar i skolan - måste prägla hela inställningen till skolan. Från oss politiker, via lärarprofessionen fram genom föräldrarna för att nå alla elever. Vi måste alla förstå att de förutsättningar vi ger våra barn kommer att prägla hela vårt samhälle, nu och i framtiden. Låt oss pränta in den inställningen i alla sammanhang!
För det andra vill jag verka för bästa möjliga förutsättningar för den skola vi ansvarar för. Hela idén med en så kallad skol- eller elvepeng, leder helt fel. Det systemet fokuserar på kronor per elev istället för kunskaper per elev. Alla människor är olika, därför krävs över tiden olika stöd och förutsättningar under skoltiden. Jag vill därför införa ett ekonomiskt fördelningssystem som tar elevernas kunskaps och resultat som utgångspunkt. Det ska alltid finnas tillräckligt med resurser till alla elever. Ingen ska lämna skolan utan fullgoda kunskaper efter förmåga.
För det tredje ska det vara roligt att gå i skolan. Lust och glädje måste få stort utrymme, såväl när det gäller den fysiska som den sociala skolmiljön. Vi ska visa att vi bryr oss om våra barn genom att ge dem vackra och ändamålsenliga miljöer, engagerade pedagoger och andra vuxna ledare, för deras undervisning, liksom i övrigt skapa ett barnvänligt och välkomnande samhälle för barn och unga.
Hur ska det gå till i Värmdö? Allt handlar om engagemang och intresse. Jag påstår att nuvarande politiska skolledning varken vill eller förmår engagera sig i skolans situation. De har slutat att lyssna och förstå. Den stolliga köp-sälj organisation de infört är förödande för skolan eftersom den trycker bort det självklara politiska ansvaret. Istället blir det makspel mellan olika befattningshavare. Jag tror faktiskt inte att någon i den politiska ledningen har förstått det. Därför är det angeläget att skapa en samsyn och ett engagemang, över de politiska blocken, för våra barns skolgång. Och då behövs något annat än bara kontroller och mätmetoder. Lugn och arbetsro till exempel.
Till sist. Jag vill se ett samspel mellan politik, föräldrar och elever ge lärarna chansen att gör det de är utbildade för – undervisa. Här spelar elevgruppernas storlek och lärartätheten i dessa en betydande roll. Det behövs fler pedagoger, som också får vara det, i skolan. Stätt fokus på undervisning och kunskapsutveckling istället för administration och kontroller.
onsdag 21 april 2010
Vart leder konkurrensen
Det verkar som om verkligheten kommer ikapp. Flera granskningar i media är på gång kring fiffel och fusk i bygg- och entreprenörsvärlden. Är det inte rena bluff fakturor så är det rejält saltade räkningar och andra oegentligheter. Till det kan läggas en del dåligt utförda artbeten också. Men mest märkligt är att så få reagerar, särskilt om det handlar om skattepengar. Att lugga samhället syns vara en merit. Därför ser jag med viss förfäran på att just Värmdö kommun ska gå in än fler affärer med privata utförare.
Samtidigt talar politiker, av olika färg, om att konkurrens är så himla bra. Inte minst i mitt eget parti. Men min enkla undran är, bra för vad då? Vi kan ju tydligt se att offentligt finansierad verksamhet ofta har en högre kostnad just därför att det offentliga är måna om kvalitet och att de som jobbar i verksamheterna mår bra. Att de har justa villkor och bra arbetsförhållanden. När så den privata aktören kommer in och omvandlar verksamheterna till vinstgivare går det nästan alltid ut över kvalitén och arbetsvillkoren eller bemanningen i sig. Min slutsats är att vi bara lurar oss själva. Allt tal om att du som medborgare ska bestämma själv genom att välja utförare är bara ideologiska teorier. Eller som vi kallade det förr – blå dunster.
Det är du som ska bestämma, inte politikerna är budskapet. Men hur blir det i praktiken? Ofta är det så att ingen bestämmer och nya utrymmen öppnas för fiffel, fusk och dåligt utförda jobb. Eller har du hört någon som tar ansvar för att en beställd tjänst inte blir bra utförd? Nej, istället skyller alla på alla. Ett exempel på detta fenomen är debaclet om Värmdöskolornas resultat. Här råder nu fullt krig emellan de olika aktörerna istället för att de konstruktivt samverkar kring elevernas bästa. För visst är det märkligt att kommunen får beröm för att snabbt höja sina ”meritvärden” samtidigt som en annan tjänsteman, nu också påhejad av den styrande Alliansen, anklagra skolorna för fusk.
Ibland är det svårt att hänga med i svängarna. Min slutsats blir därför att offentlig verksamhet inte ska låtsas vara något annat än den är. Den måste få utvecklas på sina egna meriter i nära samverkan med sina medborgare som ska ha både insyn och medbestämmande. Jag tror det är en bättre väg än att göra det offentliga privat och medborgarna till kunder. Det kan faktiskt bli väldigt tokigt, som när ett av våra kommunala bolag på fullt allvar umgås med planerna att i marknadsföringssyfte dela ut en present till det kungliga brudparet!
Det blir lätt kortslutning när en offentlig utförare ska leka marknad, dessutom med en annan offentlig verksamhet. Intressant var att samma dag hade radions utmärkta program P1 ett resonemang om det förmodligen är en ren myt att Kungahuset alls har någon påverkan av affärstransaktioner. Och om så vore, hur seriös är en sådan affärstransaktion. Min enda tröst är att det snart är val…
Samtidigt talar politiker, av olika färg, om att konkurrens är så himla bra. Inte minst i mitt eget parti. Men min enkla undran är, bra för vad då? Vi kan ju tydligt se att offentligt finansierad verksamhet ofta har en högre kostnad just därför att det offentliga är måna om kvalitet och att de som jobbar i verksamheterna mår bra. Att de har justa villkor och bra arbetsförhållanden. När så den privata aktören kommer in och omvandlar verksamheterna till vinstgivare går det nästan alltid ut över kvalitén och arbetsvillkoren eller bemanningen i sig. Min slutsats är att vi bara lurar oss själva. Allt tal om att du som medborgare ska bestämma själv genom att välja utförare är bara ideologiska teorier. Eller som vi kallade det förr – blå dunster.
Det är du som ska bestämma, inte politikerna är budskapet. Men hur blir det i praktiken? Ofta är det så att ingen bestämmer och nya utrymmen öppnas för fiffel, fusk och dåligt utförda jobb. Eller har du hört någon som tar ansvar för att en beställd tjänst inte blir bra utförd? Nej, istället skyller alla på alla. Ett exempel på detta fenomen är debaclet om Värmdöskolornas resultat. Här råder nu fullt krig emellan de olika aktörerna istället för att de konstruktivt samverkar kring elevernas bästa. För visst är det märkligt att kommunen får beröm för att snabbt höja sina ”meritvärden” samtidigt som en annan tjänsteman, nu också påhejad av den styrande Alliansen, anklagra skolorna för fusk.
Ibland är det svårt att hänga med i svängarna. Min slutsats blir därför att offentlig verksamhet inte ska låtsas vara något annat än den är. Den måste få utvecklas på sina egna meriter i nära samverkan med sina medborgare som ska ha både insyn och medbestämmande. Jag tror det är en bättre väg än att göra det offentliga privat och medborgarna till kunder. Det kan faktiskt bli väldigt tokigt, som när ett av våra kommunala bolag på fullt allvar umgås med planerna att i marknadsföringssyfte dela ut en present till det kungliga brudparet!
Det blir lätt kortslutning när en offentlig utförare ska leka marknad, dessutom med en annan offentlig verksamhet. Intressant var att samma dag hade radions utmärkta program P1 ett resonemang om det förmodligen är en ren myt att Kungahuset alls har någon påverkan av affärstransaktioner. Och om så vore, hur seriös är en sådan affärstransaktion. Min enda tröst är att det snart är val…
söndag 14 mars 2010
När du själv får välja
Läser i lokalpressen att Värmdös äldre nu har fler hemtjänstutförare att välja på. Tre Stockholmsföretag ska nu bedriva privat hemtjänst också åt Värmdöborna. Men så bra. Då kan ju fler utföra samma sak åt samma personer. Precis som i kommunen i övrigt, det vill säga att vi köper tjänster av varandra. På det viset kan tre gånger så många ägna sig åt exakt samma sak. Heja Värmdö.
De två stora intresseorganisationerna, som säger sig företräda de äldre i Värmdö, kommenterar också saken. Den ena intresseorganisationen är skeptisk. Varför splittra upp resurserna, undrar de. Är det inte bättre att använda de ökade kostnaderna för att hantera detta system till att höja servicen och kvaliteten till de äldre? Den andra är mer lyrisk och menar att äntligen kan de äldre välja mellan olika utförare, dessutom kan de köpa tilläggstjänster i form av extra städningar, snöskottning, trädgårdsskötsel, reparationer och annat som kan kopplas till det så kallade RUT-avdraget. För detta är ju kommunens hemtjänst förbjuden att göra. Följden blir att du på sikt får stå för dina hemtjänstkostnader helt själv. Sim-sala-bim.
I teorin låter det här med fler utförare tjusigt. Är du inte nöjd med den ene så kan du välja en annan som gör exakt samma sak, precis som med el-bolagen, posten, tågen, bussarna, vårdcentralerna och nu också apoteken. Äntligen kan vi fara runt och kolla, vem som är billigast och bäst på att göra samma sak. Frågan är bara – blir det verkligen billigare? Tydligen ska alla bli kunder på en fri markand, nu också när det gäller vård och omsorg. Min 89-åriga svärmor är så glad så. Nu kan hon med darrig hand leta ytterligare telefonnummer, kolla företag, ringar runt och ta referenser för att sedan förhandla fram sin hemhjälp. Hon orkar ju ändå inte göra så mycket annat. Fast priserna är som hos bensinbolagen, nästa exakt det samma per liter (om du jämför liknande bensinstationer med varandra).
Än märkligare är att det nya hemtjänstsystemet i Värmdö har lämnat glesbygden utanför. För dem är tydligen inte valfriheten så viktig, de bor ju i skärgården och får väl skylla sig själva. Dessutom är systemet så fiffigt upplagt att det, i likhet med friheten att välja skola, är den kommunala kostnaden som styr priset (det vill säga ersättningen till utförarna). Så om kommunen får behålla den kostsamma verksamheten blir ersättningen högre och de privata, som plockar russinen ur kakan, får bättre betalt för den billiga verksamheten.
De två stora intresseorganisationerna, som säger sig företräda de äldre i Värmdö, kommenterar också saken. Den ena intresseorganisationen är skeptisk. Varför splittra upp resurserna, undrar de. Är det inte bättre att använda de ökade kostnaderna för att hantera detta system till att höja servicen och kvaliteten till de äldre? Den andra är mer lyrisk och menar att äntligen kan de äldre välja mellan olika utförare, dessutom kan de köpa tilläggstjänster i form av extra städningar, snöskottning, trädgårdsskötsel, reparationer och annat som kan kopplas till det så kallade RUT-avdraget. För detta är ju kommunens hemtjänst förbjuden att göra. Följden blir att du på sikt får stå för dina hemtjänstkostnader helt själv. Sim-sala-bim.
I teorin låter det här med fler utförare tjusigt. Är du inte nöjd med den ene så kan du välja en annan som gör exakt samma sak, precis som med el-bolagen, posten, tågen, bussarna, vårdcentralerna och nu också apoteken. Äntligen kan vi fara runt och kolla, vem som är billigast och bäst på att göra samma sak. Frågan är bara – blir det verkligen billigare? Tydligen ska alla bli kunder på en fri markand, nu också när det gäller vård och omsorg. Min 89-åriga svärmor är så glad så. Nu kan hon med darrig hand leta ytterligare telefonnummer, kolla företag, ringar runt och ta referenser för att sedan förhandla fram sin hemhjälp. Hon orkar ju ändå inte göra så mycket annat. Fast priserna är som hos bensinbolagen, nästa exakt det samma per liter (om du jämför liknande bensinstationer med varandra).
Än märkligare är att det nya hemtjänstsystemet i Värmdö har lämnat glesbygden utanför. För dem är tydligen inte valfriheten så viktig, de bor ju i skärgården och får väl skylla sig själva. Dessutom är systemet så fiffigt upplagt att det, i likhet med friheten att välja skola, är den kommunala kostnaden som styr priset (det vill säga ersättningen till utförarna). Så om kommunen får behålla den kostsamma verksamheten blir ersättningen högre och de privata, som plockar russinen ur kakan, får bättre betalt för den billiga verksamheten.
Så ser det nya fördelningssystemet ut i gamla Sverige. Plocka in skattepengar och dela ut dem till privata företag så de kan göra vinst genom outgrundliga pengsystem. System som konsekvent missgynnar den offentliga verksamheten med olika regler och hinder. Ibland kan det vara bra att tala klarspråk. Är det verkligen så här vi vill ha det? Valet är ditt, den 19 september är det val för nästa fyraårs period.
tisdag 2 mars 2010
Skolan på tapeten
Jag har blivit inspirerad. Värmdö kommun ordnade en inspirationsdag om framtidens skola i veckan. Politiker och tjänstemän samlades i Siggesta loge för att fundera över varför vissa skolor lyckas bättre än andra att ge eleverna nöjaktiga kunskaper, det vill säga godkända resultat. En viktig frågeställning för Värmdös skolansvariga eftersom resultaten bara blir allt sämre, om vi ska tro statistiken. Den styrande moderatdominerade Alliansen i kommunen tog naturligtvis avstamp i näringslivet och delade frimodigt ut boken ”Den orättvisa skolan” som någon slags värdemätare vart skolsverige är på väg.
Det blev också ett antal föreläsningar. Den första gubben, han från Svenskt näringsliv som skrivit boken, menade att tiden för lärande är för knapp i skolan. En slutsats han redan gjort när det gäller läkare också. För lite tid används till undervisning och övningar, blev således budskapet. Nästa gubbe, han skolforskaren, gjorde sitt bästa för att bevisa att det inte är fel på eleverna om resultaten är dåliga, vilket tydligen kommunens skolchef ansåg i en lokaltidning. Men så är det inte. Skolan har det totala ansvaret för lärandet. Fungerar det inte är alltid skolans fel, ansåg skolforskaren. All forskning sedan 1960-talet visar entydigt att det, underströk han. Allt tal om dåliga elever, eller att de är tyngda av sociala ok, är bara dåliga bortförklaringar.
Det kan kanske vara något för skolministern, han majoren, att fundera på. För det han predikar är väl mest kontroll, disciplin och annat som ska piska eleverna till kunskap. Medan forskningen visar att det istället handlar om läraren, rektorn och skolledningens förmåga att erbjuda och motivera till lärandet. Faktorer som pengar per elev, lokaler eller andra yttre omständigheter har tydligen liten betydelse för skolresultaten bland eleverna. Det kändes uppfriskande att få veta.
Detta intryck förstärktes också av de två skolexempel som gavs från Haninge och Göteborg som båda praktiskt och konkret visade på framgångar i kunskapsresultat bland sina elever. Ett starkt budskap var att det hela handlar om engagemang. Bara det att du visar att du bryr dig leder alltid till förbättrade resultat. Se människan, blev slutsatsen. Så synd att de ansvariga i Värmdö inte ser detta. Det framgick också tydligt i dialogen mellan deltagarna under dagen. Värmdö har goda förutsättningar och många duktiga tjänstemän men vilket stöd får de av politiken. Skolrådet, han tandläkaren, gjorde inget större intryck. För honom är tydligen skolan något som andra sköter. Var finns engagemanget, stödet, inlevelsen och kanske det viktigaste – visionen och närvaron? Annat var det förr, när skola och politik gick hand i hand. Då fanns engagemanget och viljan i en sammanhållen och effektiv organisation, då höjdes också resultaten, men nu? Det är synd om Värmdös skolelever!
Det blev också ett antal föreläsningar. Den första gubben, han från Svenskt näringsliv som skrivit boken, menade att tiden för lärande är för knapp i skolan. En slutsats han redan gjort när det gäller läkare också. För lite tid används till undervisning och övningar, blev således budskapet. Nästa gubbe, han skolforskaren, gjorde sitt bästa för att bevisa att det inte är fel på eleverna om resultaten är dåliga, vilket tydligen kommunens skolchef ansåg i en lokaltidning. Men så är det inte. Skolan har det totala ansvaret för lärandet. Fungerar det inte är alltid skolans fel, ansåg skolforskaren. All forskning sedan 1960-talet visar entydigt att det, underströk han. Allt tal om dåliga elever, eller att de är tyngda av sociala ok, är bara dåliga bortförklaringar.
Det kan kanske vara något för skolministern, han majoren, att fundera på. För det han predikar är väl mest kontroll, disciplin och annat som ska piska eleverna till kunskap. Medan forskningen visar att det istället handlar om läraren, rektorn och skolledningens förmåga att erbjuda och motivera till lärandet. Faktorer som pengar per elev, lokaler eller andra yttre omständigheter har tydligen liten betydelse för skolresultaten bland eleverna. Det kändes uppfriskande att få veta.
Detta intryck förstärktes också av de två skolexempel som gavs från Haninge och Göteborg som båda praktiskt och konkret visade på framgångar i kunskapsresultat bland sina elever. Ett starkt budskap var att det hela handlar om engagemang. Bara det att du visar att du bryr dig leder alltid till förbättrade resultat. Se människan, blev slutsatsen. Så synd att de ansvariga i Värmdö inte ser detta. Det framgick också tydligt i dialogen mellan deltagarna under dagen. Värmdö har goda förutsättningar och många duktiga tjänstemän men vilket stöd får de av politiken. Skolrådet, han tandläkaren, gjorde inget större intryck. För honom är tydligen skolan något som andra sköter. Var finns engagemanget, stödet, inlevelsen och kanske det viktigaste – visionen och närvaron? Annat var det förr, när skola och politik gick hand i hand. Då fanns engagemanget och viljan i en sammanhållen och effektiv organisation, då höjdes också resultaten, men nu? Det är synd om Värmdös skolelever!
måndag 1 februari 2010
Det rör på sig i Munkmora
Fråga mig inte hur, men plötsligt hamnade jag på Facebook och där finns en grupp som kallar sig "Vi som tröttnat på Värmdö Bostäder"! Intressant tänkte jag som före detta ordförande i nämnda bolag och numer aktiv i Hyresgästföreningen. Det blev en sorglig läsning. Fortfarande gnisslar det i relationerna mellan boende och bolag, men fram för allt, upplevs en brist på respekt och förståelse. Glädjande i all bedrövelse är väl att de boende själva inser att rätten till ett anständigt boende måste vara deras eget verk. Det blev särskilt tydligt när jag följde en länk till lokaltidningen Nacka Värmdö Posten och insändaren "Sluta mobba Munkmora". Här finns tydligen krafter i rörelse - bra!
Munkmoraområdet är värd ett bättre öde. Jag vet också att det går att göra något, vilket kunde bevisas under förra mandatperioden. Då skedde en bred satsning på skola, närmiljö och socialt engagemang. Synd bara att den satsningen abrupt avbröts av det tilltädande alliansstyret i kommunen 2006. Men nu är det valår igen och redan börjar löften komma...
Så släpp inte taget. Låt inte de ansvariga komma undan. Munkmora måste rustas upp!
Munkmoraområdet är värd ett bättre öde. Jag vet också att det går att göra något, vilket kunde bevisas under förra mandatperioden. Då skedde en bred satsning på skola, närmiljö och socialt engagemang. Synd bara att den satsningen abrupt avbröts av det tilltädande alliansstyret i kommunen 2006. Men nu är det valår igen och redan börjar löften komma...
Så släpp inte taget. Låt inte de ansvariga komma undan. Munkmora måste rustas upp!
onsdag 13 januari 2010
Jag är tillbaka
Efter att i ett tiotal år skrivit olika veckobrev och andra inlägg på "nätet" kändes det som du drunknade i det enorma utbud av bloggar som sköjer över oss. Vem orkar läsa allt detta och till vilken nytta? Därför slutade jag helt med mitt eget bloggande för några år sedan. Men efter att ha följt utvecklingen (?) och lyssnat till dem som gärna ser inlägg från mig - är jag tillbaka! Vi får se hur det går...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)