Jag fick ett brev och en knapp från Lärarförbundet i Värmdö. Det som en del i en kampanj inför valet. Temat är: Börja med skolan - så löser sig resten. Av brevet framgår att skolan behöver mer pengar för att bland annat kunna öka antalet lärare och det avslutas med uppmaningen: ”Redogör för hur du vill satsa på skolan...” Och plötsligt passerar mina erfarenheter från skolan genom huvudet.
Minnet av den närmare milen långa skolvägen jag gick varje morgon under de första sex åren i grundskolan, på 1950-talet, kommer över mig. Liksom kärleken till den fösta fröken. Men också svartsjukan när hon gifter sig och lämnar oss. På första skolfotot från 1953 är vi 23 elever. Så visst är det så, många erfarenheter börjar i skolan. Mycket av det har jag också burit med mig i livet och i min politiska gärning.
Visst, läsa, skriva räkna och bocka för lärarna liksom skräcken för överlärarens stenhårda nackgrepp, det lärde jag mig. Men det var inte särskilt bevänt med någon respekt för vad du som enskild elev tyckte eller inflytande över skolarbetet. Betygens bokstäver (det fanns inga siffror på den tiden) i de olika ämnena samt i ordning och uppförande gav tidigt besked om ditt ”värde” (är du lönsam lille vän). Liksom hur förödande den sorteringen kan vara för resten av livet. Vad vill jag då med skolan och hur satsa på den?
För det första delar jag helhjärtat inställning om det börjar med skolan. Får du som elev den uppmuntran och det stöd som stämmer med dina behov är mycket vunnet. Men varför är det inte så? Fattas förmågan, pengarna eller engagemanget? Svaret är inte enkelt. Det visar dagens skolverklighet. Jag tror att den enkla och självklara insikten om att - det börjar i skolan - måste prägla hela inställningen till skolan. Från oss politiker, via lärarprofessionen fram genom föräldrarna för att nå alla elever. Vi måste alla förstå att de förutsättningar vi ger våra barn kommer att prägla hela vårt samhälle, nu och i framtiden. Låt oss pränta in den inställningen i alla sammanhang!
För det andra vill jag verka för bästa möjliga förutsättningar för den skola vi ansvarar för. Hela idén med en så kallad skol- eller elvepeng, leder helt fel. Det systemet fokuserar på kronor per elev istället för kunskaper per elev. Alla människor är olika, därför krävs över tiden olika stöd och förutsättningar under skoltiden. Jag vill därför införa ett ekonomiskt fördelningssystem som tar elevernas kunskaps och resultat som utgångspunkt. Det ska alltid finnas tillräckligt med resurser till alla elever. Ingen ska lämna skolan utan fullgoda kunskaper efter förmåga.
För det tredje ska det vara roligt att gå i skolan. Lust och glädje måste få stort utrymme, såväl när det gäller den fysiska som den sociala skolmiljön. Vi ska visa att vi bryr oss om våra barn genom att ge dem vackra och ändamålsenliga miljöer, engagerade pedagoger och andra vuxna ledare, för deras undervisning, liksom i övrigt skapa ett barnvänligt och välkomnande samhälle för barn och unga.
Hur ska det gå till i Värmdö? Allt handlar om engagemang och intresse. Jag påstår att nuvarande politiska skolledning varken vill eller förmår engagera sig i skolans situation. De har slutat att lyssna och förstå. Den stolliga köp-sälj organisation de infört är förödande för skolan eftersom den trycker bort det självklara politiska ansvaret. Istället blir det makspel mellan olika befattningshavare. Jag tror faktiskt inte att någon i den politiska ledningen har förstått det. Därför är det angeläget att skapa en samsyn och ett engagemang, över de politiska blocken, för våra barns skolgång. Och då behövs något annat än bara kontroller och mätmetoder. Lugn och arbetsro till exempel.
Till sist. Jag vill se ett samspel mellan politik, föräldrar och elever ge lärarna chansen att gör det de är utbildade för – undervisa. Här spelar elevgruppernas storlek och lärartätheten i dessa en betydande roll. Det behövs fler pedagoger, som också får vara det, i skolan. Stätt fokus på undervisning och kunskapsutveckling istället för administration och kontroller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar