När du själv får välja

Läser i lokalpressen att Värmdös äldre nu har fler hemtjänstutförare att välja på. Tre Stockholmsföretag ska nu bedriva privat hemtjänst också åt Värmdöborna. Men så bra. Då kan ju fler utföra samma sak åt samma personer. Precis som i kommunen i övrigt, det vill säga att vi köper tjänster av varandra. På det viset kan tre gånger så många ägna sig åt exakt samma sak. Heja Värmdö.

De två stora intresseorganisationerna, som säger sig företräda de äldre i Värmdö, kommenterar också saken. Den ena intresseorganisationen är skeptisk. Varför splittra upp resurserna, undrar de. Är det inte bättre att använda de ökade kostnaderna för att hantera detta system till att höja servicen och kvaliteten till de äldre? Den andra är mer lyrisk och menar att äntligen kan de äldre välja mellan olika utförare, dessutom kan de köpa tilläggstjänster i form av extra städningar, snöskottning, trädgårdsskötsel, reparationer och annat som kan kopplas till det så kallade RUT-avdraget. För detta är ju kommunens hemtjänst förbjuden att göra. Följden blir att du på sikt får stå för dina hemtjänstkostnader helt själv. Sim-sala-bim.

I teorin låter det här med fler utförare tjusigt. Är du inte nöjd med den ene så kan du välja en annan som gör exakt samma sak, precis som med el-bolagen, posten, tågen, bussarna, vårdcentralerna och nu också apoteken. Äntligen kan vi fara runt och kolla, vem som är billigast och bäst på att göra samma sak. Frågan är bara – blir det verkligen billigare? Tydligen ska alla bli kunder på en fri markand, nu också när det gäller vård och omsorg. Min 89-åriga svärmor är så glad så. Nu kan hon med darrig hand leta ytterligare telefonnummer, kolla företag, ringar runt och ta referenser för att sedan förhandla fram sin hemhjälp. Hon orkar ju ändå inte göra så mycket annat. Fast priserna är som hos bensinbolagen, nästa exakt det samma per liter (om du jämför liknande bensinstationer med varandra).

Än märkligare är att det nya hemtjänstsystemet i Värmdö har lämnat glesbygden utanför. För dem är tydligen inte valfriheten så viktig, de bor ju i skärgården och får väl skylla sig själva. Dessutom är systemet så fiffigt upplagt att det, i likhet med friheten att välja skola, är den kommunala kostnaden som styr priset (det vill säga ersättningen till utförarna). Så om kommunen får behålla den kostsamma verksamheten blir ersättningen högre och de privata, som plockar russinen ur kakan, får bättre betalt för den billiga verksamheten.

Så ser det nya fördelningssystemet ut i gamla Sverige. Plocka in skattepengar och dela ut dem till privata företag så de kan göra vinst genom outgrundliga pengsystem. System som konsekvent missgynnar den offentliga verksamheten med olika regler och hinder. Ibland kan det vara bra att tala klarspråk. Är det verkligen så här vi vill ha det? Valet är ditt, den 19 september är det val för nästa fyraårs period.

Skolan på tapeten

Jag har blivit inspirerad. Värmdö kommun ordnade en inspirationsdag om framtidens skola i veckan. Politiker och tjänstemän samlades i Siggesta loge för att fundera över varför vissa skolor lyckas bättre än andra att ge eleverna nöjaktiga kunskaper, det vill säga godkända resultat. En viktig frågeställning för Värmdös skolansvariga eftersom resultaten bara blir allt sämre, om vi ska tro statistiken. Den styrande moderatdominerade Alliansen i kommunen tog naturligtvis avstamp i näringslivet och delade frimodigt ut boken ”Den orättvisa skolan” som någon slags värdemätare vart skolsverige är på väg.

Det blev också ett antal föreläsningar. Den första gubben, han från Svenskt näringsliv som skrivit boken, menade att tiden för lärande är för knapp i skolan. En slutsats han redan gjort när det gäller läkare också. För lite tid används till undervisning och övningar, blev således budskapet. Nästa gubbe, han skolforskaren, gjorde sitt bästa för att bevisa att det inte är fel på eleverna om resultaten är dåliga, vilket tydligen kommunens skolchef ansåg i en lokaltidning. Men så är det inte. Skolan har det totala ansvaret för lärandet. Fungerar det inte är alltid skolans fel, ansåg skolforskaren. All forskning sedan 1960-talet visar entydigt att det, underströk han. Allt tal om dåliga elever, eller att de är tyngda av sociala ok, är bara dåliga bortförklaringar.

Det kan kanske vara något för skolministern, han majoren, att fundera på. För det han predikar är väl mest kontroll, disciplin och annat som ska piska eleverna till kunskap. Medan forskningen visar att det istället handlar om läraren, rektorn och skolledningens förmåga att erbjuda och motivera till lärandet. Faktorer som pengar per elev, lokaler eller andra yttre omständigheter har tydligen liten betydelse för skolresultaten bland eleverna. Det kändes uppfriskande att få veta.

Detta intryck förstärktes också av de två skolexempel som gavs från Haninge och Göteborg som båda praktiskt och konkret visade på framgångar i kunskapsresultat bland sina elever. Ett starkt budskap var att det hela handlar om engagemang. Bara det att du visar att du bryr dig leder alltid till förbättrade resultat. Se människan, blev slutsatsen. Så synd att de ansvariga i Värmdö inte ser detta. Det framgick också tydligt i dialogen mellan deltagarna under dagen. Värmdö har goda förutsättningar och många duktiga tjänstemän men vilket stöd får de av politiken. Skolrådet, han tandläkaren, gjorde inget större intryck. För honom är tydligen skolan något som andra sköter. Var finns engagemanget, stödet, inlevelsen och kanske det viktigaste – visionen och närvaron? Annat var det förr, när skola och politik gick hand i hand. Då fanns engagemanget och viljan i en sammanhållen och effektiv organisation, då höjdes också resultaten, men nu? Det är synd om Värmdös skolelever!